Vi åker mot bla bla bla

Har tagit tag i faktumet att jag missat fem (5) avsnitt På Spåret. Jag vet att jag är efter men jag vill gärna att alla ska veta att jag tog Malmö på 10p innan Luuk sagt ett ord, enbart genom att se det gula huset som är på vänster sida precis efter Hässleholm C.

Ser hur Jocke som jag pluggade kreativt skrivande med i Malmö 2009 uppdaterat sociala medier om sin arbetslöshet och blir så himla avundsjuk. Jag vet att det är dumt och omoget men jag längtar liksom efter nästa gång jag säger upp mig för något bättre och förhoppningvis har en lucka däremellan. Jag ser ju alltså tillbaks på mina tider "mellan två jobb" med ett lite mer än svagt rosaskimrande sken. Sen får jag panik när jag tänker att det kanske inte blir någon lucka (???). Sen lägger lugnet sig som en mjuk filt när jag tänker på att jag ju ska plugga och bli något på riktigt nångång i framtiden. Tänk att jag så småningom kommer spendera minst tre år med att LÄRA MIG SAKER. Wow. (Den här tankegången loopar alltså i mitt huvud ett par gånger i veckan, ca, så ni vet.)