GBG

Jag var i Göteborg i helgen. Alla vet att det finns en paragraf på Göteborgs Wikipediasida ägnad åt hur svårt jag har för den staden, och hur jag aldrig kunnat sätta fingret på vad det egentligen är jag ogillar. Dock älskar jag fyra brudar från Hässleholm som bor där, och hur jag blir med dem. Med Agnes, Alma, Erika och Pernilla blir jag min bästa person i kvadrat. Jag blir smartare, roligare, vassare, jag dricker öl (plural) på klubb (obs detta händer aldrig annars), jag ber alla som är i vår väg att dra åt helvete. Det finns liksom inget som stoppar mig. Och jag undrar om jag blir så just för att jag ogillar staden i sig så mycket. Jag bryr mig oftast inte om vad som händer och vem som ser mig, men i Göteborg skiter jag verkligen fullkomligt i det. Jag går all in alltid för att staden jag hatar på något sätt blivit min fristad.

Vill för övrigt lägga till att inte bara en utan de TVÅ första butikerna vi gick in i nu i helgen spelade Håkans Ullevi-skiva. Det tog tankarna direkt till Ylwas gamla spaning om hur gymmet på Möllan spelade Timbuktu i början av 00-talet.