Vill för övrigt lägga till att inte bara en utan de TVÅ första butikerna vi gick in i nu i helgen spelade Håkans Ullevi-skiva. Det tog tankarna direkt till Ylwas gamla spaning om hur gymmet på Möllan spelade Timbuktu i början av 00-talet.
GBG
Jag var i Göteborg i helgen. Alla vet att det finns en paragraf på Göteborgs Wikipediasida ägnad åt hur svårt jag har för den staden, och hur jag aldrig kunnat sätta fingret på vad det egentligen är jag ogillar. Dock älskar jag fyra brudar från Hässleholm som bor där, och hur jag blir med dem. Med Agnes, Alma, Erika och Pernilla blir jag min bästa person i kvadrat. Jag blir smartare, roligare, vassare, jag dricker öl (plural) på klubb (obs detta händer aldrig annars), jag ber alla som är i vår väg att dra åt helvete. Det finns liksom inget som stoppar mig. Och jag undrar om jag blir så just för att jag ogillar staden i sig så mycket. Jag bryr mig oftast inte om vad som händer och vem som ser mig, men i Göteborg skiter jag verkligen fullkomligt i det. Jag går all in alltid för att staden jag hatar på något sätt blivit min fristad.
60 hp
"drack öl med kursare idag. är det enda man alltid pratar om typ föreläsare/hyra/vad man ska bli i framtiden?"
Dagens sanning från Viktor. (Följt av ett unisont Jepp från mig och Joel.)
"Office banter"
Eftersom jag suger något så fruktansvärt på att söka jobb börjar jag skriva istället. Det här är mitt senaste alster, jag kallar det "Office banter" - en kort vardaglig, självbiografisk diskussion i kontorsmiljö.
CHRIS:
So many people call me Christopher over the phone although I never use my full name.
WILL:
Yeah I get that a lot too, with William. Joel, didn't someone call you Joelle once?
JOEL:
Yes, and I get Noel a lot. And Joe.
JENNY:
Funny. I get 'Dear Sirs' as a reply when I send out emails.
Ridå.
Alex Turner;
Du är så sexig att jag liksom knappt orkar se på dig.
(The Brits på teve och Noel Gallagher delar ut pris till Bowie som skickat Kate Moss för att ta emot det.)
!!
Hey Princess ska bli film! Mitt gamla serieboksälskande tonårshjärta hoppar av förväntan. GUD vad jag lånade den boken på Hässleholms bibliotek som 15-åring, och grämde mig över att jag inte kunde rita annat än streckgubbar och fick skriva vanliga noveller istället om hur mitt hjärta krossades.
Vi åker mot bla bla bla
Har tagit tag i faktumet att jag missat fem (5) avsnitt På Spåret. Jag vet att jag är efter men jag vill gärna att alla ska veta att jag tog Malmö på 10p innan Luuk sagt ett ord, enbart genom att se det gula huset som är på vänster sida precis efter Hässleholm C.
Ser hur Jocke som jag pluggade kreativt skrivande med i Malmö 2009 uppdaterat sociala medier om sin arbetslöshet och blir så himla avundsjuk. Jag vet att det är dumt och omoget men jag längtar liksom efter nästa gång jag säger upp mig för något bättre och förhoppningvis har en lucka däremellan. Jag ser ju alltså tillbaks på mina tider "mellan två jobb" med ett lite mer än svagt rosaskimrande sken. Sen får jag panik när jag tänker att det kanske inte blir någon lucka (???). Sen lägger lugnet sig som en mjuk filt när jag tänker på att jag ju ska plugga och bli något på riktigt nångång i framtiden. Tänk att jag så småningom kommer spendera minst tre år med att LÄRA MIG SAKER. Wow. (Den här tankegången loopar alltså i mitt huvud ett par gånger i veckan, ca, så ni vet.)
Jag skulle aldrig kunna sova i ett rum som jag visste att han var på väg in i
Jag har fem sidor kvar i Alltings början av Karolina Ramqvist. 5. Det var längesen en bok fick mig att vilja skriva en bok, och tro mig kunna skriva en bok, så mycket som den här boken. Det känns som en klackspark, ett rent nöje, så jävla självklart. Att jag ska skriva en bok. Men så ser jag Girls S02E10 där Hannah smular sönder under sin deadline och känner hur ångesten omfamnar mig inifrån trots att jag inte är där än. För jag inte bara vet att det är precis så det skulle sluta när jag väl gör det på riktigt, det har redan hänt så många gånger. Alla ändlösa nätter med tysta tangentbord och ögon så svullna av trötthet att huvudet ramlar framåt. De tunna strimmorna av kreativitet som vägrar rinna till förrän kl 4 på morgonen. Och paniken.
Alltså, jag vill verkligen inte att den här boken ska ta slut.
Alltså, jag vill verkligen inte att den här boken ska ta slut.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
