Och så kom den till slut, dagen jag längtat efter i flera månader, ändå sedan i vintras när jag satt och grät framför datorn för att Alma precis berättat att hon och Fredrik förlovat sig. Så i lördags tog jag på mig finkläder, mötte upp Rebecka och Joel för att lugna nerverna med ett par glas Cava och sen tog vi vårt guldinslagna hockeyspel (bästa bröllopspresenten för övrigt) under armen och åkte mot kyrkan. Och det var så vackert alltihop. Det var en så fin kväll att jag i princip glömde bort att fotografera. Förutom på dansgolvet kl 3 på morgonen. De bilderna ser jag fram emot.
Men liksom kolla här:
Finast i världen. Man gråter ju för mindre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar