Bastuluft, sammetssäten och idyllbilder

Såg Tigercats på Power Lunches igår. Jag älskar Tigercats. Det är det bästa London-bandet just nu. Och på evigheter. Power Lunches är som så många andra ställen för gigs i London en liten trevlig bar och ojdå där var visst en trappa upp/ner och så öppnar man dörren och bastuluften slår mot en så hårt att man faller bakåt och tappar andan. Jag kände liksom hur svetten rann nedför mina ben under kjolen. Jag överdriver alltså inte, det rann verkligen, och jag vet, det är skitäckligt, men det var verkligen precis så varmt. Sommaren här är alltid sån, det går liksom inte att komma ifrån om man vill uppleva någon sorts mindre musikevenemang eller klubbliv. Bandet köpte hur som helst in ett par svalkande drinkar som de skickade runt bland oss. Missade Spook School, men såg Just Handshakes som var himla bra.

Ikväll såg jag Devendra Banhart på Barbican. Totala motsatsen mot igår alltså. Gigantisk, ståtlig och vacker lokal där jag konstigt nog aldrig varit innan, sittplatser på sammetssäten och air con. Ingen svettades. Kanske förutom ett par som blev varma om kinderna av Banharts höftvickande. Fan vad bra han var. Herrejävlar. Det behövs svordomar för att understryka. Nästan hypnotiserande var det. Behöver smälta det ett tag.

Flyger till Malmö imorgon. Har laddat ner gamla sommarprat från Frida Hyvönen och Ann Petrén och P3 Dokumentärer om rasbiologiska institutet och Geijer-affären. Ska ha det så jävla bra på den här semestern och ta tusen miljoner bilder på allt idylliskt och posta dem på Instagram och Facebook en i minuten så alla kan se och avundas hur fint och mysigt och fantastiskt jag har det, så får de se hur kul det är att sitta där ensam och gråta för att man också vill ha en såndär riktig svensk sommar. Jag trodde jag skulle gå under när alla midsommarbilder kom upp.