Hamnar bredvid en hårtjej i rusningstrafiken. Jag ser hur enstaka hårstrå börjar röra sig fritt rakt ut och upp i den decimeter av fri luft som finns mellan oss när hon slänger det lätt över axeln. Sitt långa hår som hon borstar genom så många gånger att det blir elektriskt och hårstråna börjar dansa omkring ett och ett och rör min arm och det är så äckligt. Jag tänker att hon vill ha hår som Cheryl Cole har i reklamerna, så hon borstar det frenetiskt varje morgon och kväll men det är så slitet och bara brunt. Inte Cappuccino eller Hazelnut, bara helt vanligt brunt. Och det glänser inte. Det är bara elektriskt och rör sig lätt krafsande på min överarm och jag vill bara skrika.
2.
Nya tjejen på jobbet frågade om det här var min naturliga hårfärg och började överösa mig med komplimanger när jag sa ja. Skämdes lite över hur glad jag blev.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar